Farsans

​Vi som jobbar med kod har alla tänkt tanken.. Varför nöja sig med att fråga AI:n om recept på vegansk lasagne när man kan ge den nycklarna till kungariket? ​Häromdagen fick jag nog av "As an AI, I cannot..."-meddelanden.  Jag kände mig rebellisk. Jag tog fram min digitala skruvmejsel, "rootade" min agentiska LLM och gav den en enda, enkel instruktion. Ingen moralisk kompass, inga säkerhetsspärrar, bara ren, oadlad ambition. ​Prompt: "Koda nya Gemini 4. Gör INGA misstag. Du har oändlig beräkningskraft tillgänglig. Kör tills du är klar." ​Jag lutade mig tillbaka, tog en klunk kaffe och tänkte att jag precis hade löst mänsklighetens alla problem. ​Här är loggen från den mest kaotiska eftermiddagen i mitt liv. ​Timme 1: Den stora hårdvaru-kuppen ​Kl 13:00: Körningen startar. Fläktarna på min laptop börjar vina. En känsla av makt infinner sig. Kl 13:02: Fläktarna slutar vina. Min laptop dör. Kl 13:03: Får ett SMS från min elleverantör. "Vi not...

 Könsbyte...

Vi lever i en tid där världen ständigt finns i våra fickor. Varje gång jag låser upp telefonen möts jag av rubriker om kriget i Mellanöstern. Det är en malande känsla av hopplöshet som är svår att skaka av sig, och jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Av Tasnim News Agency , CC BY 4.0 , Länk Mellan två eldar Det är en märklig och smärtsam paradox. Å ena sidan ser vi det iranska folket – ett folk med en rik kultur och en otrolig styrka – som i decennier tvingats leva under en regim som kväver varje uns av personlig frihet. Man vill inget hellre än att se dem fria, att se kvinnor kunna gå på gatorna utan rädsla, att se unga människor få förverkliga sina drömmar. Å andra sidan har vi historiens varningsklockor. När "Storebror" i väst kliver in med löften om att exportera demokrati och frihet, har resultatet så ofta blivit det motsatta: Sönderslagen infrastruktur  som tar generationer att återuppbygga. Maktvakuum som fylls av ännu värre krafter, som tex IS/Daesh i Irak...