Farsans

Vi lever i en tid där världen ständigt finns i våra fickor. Varje gång jag låser upp telefonen möts jag av rubriker om kriget i Mellanöstern. Det är en malande känsla av hopplöshet som är svår att skaka av sig, och jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Av Tasnim News Agency , CC BY 4.0 , Länk Mellan två eldar Det är en märklig och smärtsam paradox. Å ena sidan ser vi det iranska folket – ett folk med en rik kultur och en otrolig styrka – som i decennier tvingats leva under en regim som kväver varje uns av personlig frihet. Man vill inget hellre än att se dem fria, att se kvinnor kunna gå på gatorna utan rädsla, att se unga människor få förverkliga sina drömmar. Å andra sidan har vi historiens varningsklockor. När "Storebror" i väst kliver in med löften om att exportera demokrati och frihet, har resultatet så ofta blivit det motsatta: Sönderslagen infrastruktur  som tar generationer att återuppbygga. Maktvakuum som fylls av ännu värre krafter, som tex IS/Daesh i Irak...

 Ultratorr ordvits. Håll till godo!

Jag kan nästan svära på att du gissade fel innan du såg "rätt" svar.. Eller?? 😆

 Haha, här kommer ytterligare en torr ordvits om en artist. Hoppas du gillar den.

 Här kommer en extremt torr ordvits om en sotare.. Håll tillgodo!